Bekanta dig med termerna: Vad är mineraltillgångar, mineralreserver, förekomst och mineralpotential?
I den offentliga debatten kryllar det av olika geologiska termer och termer med anknytning till värdekedjan för mineraler. Vad händer i början av värdekedjan för mineraler? Vad är skillnaden mellan en mineraltillgång och en mineralreserv? Och vad är en förekomst och vad innebär mineralpotential? Seniorexpert Janne Hokka öppnar upp termerna i en artikel som hör till en serie som förklarar termer.
Mineralernas långa väg till elbilskomponenter
Mineraler har en lång värdekedja där metaller och mineraler i berggrunden slutligen blir delar av nya elbilar och vindkraftverk. Malmbrytning, anrikning och vidareförädling görs i början av kedjan och föregås av ett tekniskt-ekonomiskt-miljömässigt utredningsarbete i flera faser. Den första fasen i denna kedja är dock att kartlägga mineralpotentialen, vilket innebär att man utreder geologin i ett visst område med tanke på att hitta mineralförekomster. Man gör även riktad forskning där man fastställer storleken och haltkontinuiteten på den observerade mineralförekomsten med tillräcklig tillförlitlighet.
När man till exempel talar om kritiska mineralförekomster betyder upptäckten av en stor förekomst ännu inte någonting, utan det viktigaste är ifall det går att utnyttja råvarorna i fråga. Då är det avgörande hur värdemineralerna förekommer i sten och hur värdefulla mineraler kan separeras på ett lönsamt sätt genom att utnyttja befintliga anrikningsmetoder. Malmens kvalitativa faktorer påverkar anrikningen och produktionen föregås alltid av undersökningar i olika skala för att värdematerialet ska kunna separeras på bästa möjliga sätt. Mineralförekomsten har också en egen form och kvalitet. Därmed ger en direkt jämförelse mellan olika typer av förekomst sällan rätt bild av användningspotentialen. Det kan dröja 10–15 år innan en ny förekomst kan sättas i produktion och i vissa fall ännu längre. Oberoende av typen av förekomst kräver mineralförekomsterna flera års geologisk, teknisk-ekonomisk och miljömässig forskning innan man kan fatta beslut om att öppna en gruva.
Vad är mineralpotential, mineraltillgång och mineralreserver?
När man talar om mineralpotential avses omfattande eller relevanta områden som är gynnsamma för malmbildning och som kan identifieras och avgränsas till exempel med hjälp av geologi, geokemi och geofysik. Bolagens malmletning anses i offentligheten ofta vara startskottet för gruvdrift, även om forskningen i detta skede fokuserar på att samla in geovetenskaplig information från berggrunden. Under de senaste decennierna har investeringarna i malmletning ökat globalt, men antalet upptäckta förekomster har minskat i motsvarande grad. Största delen av den globala malmletningen inriktas fortfarande på guld och basmetaller. Att trygga kritiska mineraler har blivit en del av geopolitiken och allokeringen av nationellt kapital till såväl letningen som byggandet av förädlingskedjan kommer att öka globalt i framtiden.
Mineralförekomsten är inte enbart beroende av geologiska faktorer såsom förekomstens storlek och halter samt deras kontinuitet. Tekniska faktorer, såsom anrikning och brytning, samt hur utnyttjandet påverkar miljön och lokalbefolkningen beaktas då man fastställer lönsamheten och möjligheten att utnyttja förekomsten.
Mineralreserverna är en ekonomiskt begränsad del av förekomsten där de ovan nämnda avgörande faktorerna tillsammans med ekonomiska faktorer, såsom efterfrågan på den produkt som ska brytas, koncentratet eller världsmarknadspriserna, möjliggör lönsam affärsverksamhet.
Mineraltillgångar är en större del av en förekomst där de avgörande faktorerna ännu inte har beaktats, men möjligheten till ekonomisk lönsamhet granskas.
Mineralförekomsten är i sig, beroende på malmtyp, mångdubbelt större. Under gruvdriften får man mer information via undersöknings- och inventeringsborrningarna, och därmed förändras mineraltillgångarna och vidare mineralreserverna.
En enhetlig klassificering av mineraltillgångarna ger en bättre helhetsbild av potentialen
Mineraltillgångarna kan klassificeras enligt flera olika standarder. I västvärlden klassificeras internationella gruvprojekt som är i börsbolagens utredningsfas eller produktion i regel enligt internationella CRIRSCO-standarder eller koder. Standarderna ger anvisningar om praxis för hur man rapporterar om resultaten av malmletningen samt tillgångar och reserver. Rapporteringen gör det möjligt att samla in enhetlig information om projektet bland annat till finansiärer.
Experter som är insatta i uppskattningar av mineraltillgångar undertecknar rapporterna och ansvarar tillsammans med bolagens ledning för den information de rapporterar. CRIRSCO-organisationen har 15 landsspecifika standarder, såsom PERC-standarden i Europa, JORC-koden i Australien, CIM-rapporteringsanvisningen i Kanada.
Vid sidan av dessa finns FN:s system för klassificering av råvaror UNFC som uppkommit i och med Europeiska unionens förordning om kritiska råvaror. Systemet fungerar som ett verktyg för medlemsstaterna att kontera och rapportera mineralråvaror till Europeiska kommissionen. I flera europeiska länder tillämpas en nationell standard för hantering av råvaror som avviker från varandra. Detta försvårar ytterligare förståelsen för de totala tillgångarna av kritiska mineraler i Europa.
Till exempel i Ukraina grundar sig den nationella mineralstandarden på UNFC-systemet, som har modifierats utifrån ett klassificeringssystem från sovjettiden. Många östeuropeiska länder har genom sin historia en liknande situation där mineralreserver och mineraltillgångar enligt gruvlagstiftningen ska klassificeras enligt nationell standard. Många stora gruvländer i Europa, såsom Finland, Sverige, Spanien, Portugal och Irland, har inget sådant klassificeringssystem, utan bolagen kan rapportera enligt önskad internationell standard.
I nästan alla europeiska länder gäller rapporteringsskyldigheten bolag som aktivt bedriver malmletning eller gruvdrift. I Finland ska den s.k. tillståndshavaren rapportera till exempel årliga brytnings- och avfallsmängder. När bolaget avstår från aktiv malmletning och malmletningstillståndet har förfallit ska det nya insamlade informationsmaterialet överlåtas till Säkerhets- och kemikalieverket Tukes som en del av slutrapporteringen. Därifrån blir det med tiden offentligt via Geologiska forskningscentralen. En fungerande gruvlagstiftning utgör en viktig del av statens råvaruhantering.
Geologiskt material är en del av försörjningsberedskapen och framtida behov
Till Geologiska forskningscentralens (GTK) uppgifter hör att upprätthålla geologiska materialtjänster och producera geologisk information för samhällets olika behov. Till exempel ger en aktuell nationell databas över förekomster tillsammans med digitala materialnivåer en allmän bild av verksamhetsfältet och mineralpotentialen. Kontinuiteten i den geologiska datainsamlingen är en del av den nationella försörjningsberedskapen.
Det kan ta flera år och kräver riskkapital att hitta en ny förekomst från mineralpotentialen. Ett högklassigt geovetenskapligt informationsmaterial, såsom regionalt geofysikaliskt mätmaterial, berggrundskartor samt information som samlats in om gamla forskningsobjekt, är av största vikt med tanke på att rikta ny forskning.
Till exempel Ukrainas kännedom om förekomsten av sällsynta jordmetaller består i huvudsak av forskning som härstammar från sovjettiden. Detta innebär att man måste göra forskning både inom malmletning och processmetallurgi innan man kan ge en aktuell bild av eventuella användbara förekomster.
Läs också
