Europas extrema somrar blir längre – och utvecklingen kan accelerera
Ny forskning visar att den rådande utvecklingen i Europa mot längre och mer intensiva somrar påminner om förhållandena för 6000 år sedan. Då blev den varma årstiden nästan 200 dagar lång på grund av naturliga faktorer som formade klimatet. I dag förstärks samma mekanismer till följd av den globala uppvärmningen, vilket kan förlänga sommaren i Europa med upp till 40 dagar fram till år 2100. Förändringen skulle få betydande konsekvenser för jordbruket, ekosystemen och vardagslivet.
För att förstå hur exceptionell den pågående klimatförändringen verkligen är, vände sig en internationell forskargrupp till ett oväntat klimatarkiv: sedimentavlagringar på botten av europeiska sjöar.
Dessa bottensediment som avlagrats enligt årstiderna fungerar som ”naturliga klimatkalendrar” som sparar information om hur somrar och vintrar har varierat efter istiden, det vill säga under de senaste drygt 10 000 åren. I forskningen användes en sedimentserie från sjön Nautajärvi i Orivesi i Finland.
Forskningsresultaten visar att Europa för cirka 6 000 år sedan upplevde de längsta somrarna på årtusenden. Somrarna varade i närmare 200 dagar per år, vilket motsvarar dagens mest extrema sommarperioder. De långvariga somrarna vid den tiden berodde på en exceptionell uppvärmning i Arktis, vilket i sin tur påverkade atmosfärens cirkulationsmönster. Nu förstärks samma processer av den klimatförändring som orsakas av människan och som driver Europa mot allt längre och intensivare somrar.
De nya forskningsresultaten har publicerats i tidskriften Nature Communications. Den internationella forskningsgruppen leddes av Celia Martin-Puertas från universitetet Royal Holloway i London. Från Finland deltog professor Antti Ojala, verksam vid Geologiska forskningscentralen GTK och Åbo universitet.
De längre somrarna beror på att temperaturskillnaden mellan breddgraderna har minskat
Kärnan i forskningen är ett centralt fysikaliskt fenomen i atmosfären: temperaturskillnaden mellan olika breddgrader (Latitudinal Temperature Gradient, LTG) dvs. temperaturskillnaden mellan Arktis och ekvatorn. Temperaturskillnaden styr kraftiga Atlantvindar mot Europa och påverkar därmed de rådande vädersystemen på fastlandet.
Temperaturskillnaden minskar nu eftersom Arktis värms upp nästan fyra gånger snabbare än det globala genomsnittet, vilket gör luftströmmarna långsammare och mer komplicerade. Följden blir mer beständiga väderförhållanden under sommaren. Värmeböljorna varar längre, nederbördsmängderna förändras och den varma årstiden blir längre.
“När temperaturskillnaden mellan Arktis och de mellersta breddgraderna minskar, förlängs den europeiska sommaren i praktiken”, säger forskningsprofessor Antti Ojala från GTK. “Våra resultat visar att det inte bara är fråga om ett nutida fenomen, utan att det verkar vara ett återkommande drag i jordens klimatsystem. Men den pågående förändringen sker snabbare och kraftigare, och beror inte enbart på naturliga processer, utan också på mänsklig verksamhet.”
Forskargruppen jämförde rekonstruktioner av sedimentlager med klimatsimuleringar som beskriver tidigare förändringar i temperaturskillnaden mellan ekvatorn och Nordpolen. Forskningsresultaten visar att varje minskning av 1 °C i temperaturskillnaden mellan breddgraderna förlänger sommaren med cirka sex dagar.
Förändringen ökar riskerna och trycket på att anpassa sig
Om den globala uppvärmningen fortsätter på nuvarande nivå till följd av växthusgasutsläpp, kan Europa få upp till 42 extra sommardagar före år 2100, enbart som en naturlig reaktion i atmosfären på uppvärmningen i Arktis.
Därtill kan förändringar i mängden växthusgaser från den industriella tidsåldern samt återkopplingsmekanismer i jordens klimatsystem påverka temperaturen och årstidsrytmen i Europa på sätt som kan ha djupgående konsekvenser för ekosystem, vattenresurser, jordbruk och folkhälsa.
En sådan förändring kan ha en betydande och mycket snabb inverkan på Europas miljö och ekonomi. Längre växtperioder kan till en början gynna vissa grödor och nordliga områden, men extrem hetta och vattenbrist kan snabbt upphäva dessa fördelar. Ekosystem som är anpassade till svalare och fuktigare förhållanden kan ta skada och riskerna för skogsbränder, torka och värmerelaterade hälsoproblem ökar.
För forskarna är klimatdata som baserar sig på sjösediment mer än bara ett fönster mot det förflutna.
“Analyser av sedimenten visar att jordens klimat alltid har reagerat på förändringar i atmosfären”, säger Ojala. “Men idag pressar vi dessa naturliga gränser för klimatförändring allt snabbare mot en mer oförutsägbar framtid.”
Forskarna understryker hur starkt Europas väder hänger samman med globala klimatdynamiker och hur förståelsen av det förflutna kan hjälpa oss att navigera i utmaningarna på en snabbt föränderlig planet.
Mer information
Artikeln i tidskriften Nature Communications: Consistent response of European summers to the latitudinal temperature gradient over the Holocene
Antti Ojala, forskningsprofessor
Geologiska forskningscentralen GTK
antti.ojala@gtk.fi
tfn 029 503 2566
