Kolförråden i Finlands sjöar växer snabbt, men största delen av kolet frigörs fortfarande tillbaka till atmosfärenn
En omfattande studie av 208 finländska sjöar visar att organogent kol numera begravs i sjöarnas bottensediment mycket snabbare än under tidigare årtusenden. Förändringen beror på den ökade transporten av organogent kol från avrinningsområdena till vattendragen. Även om mer kol lagras permanent släpps största delen tillbaka till ut i atmosfären i form av koldioxid och metan eller fortsätter sin resa ut i havet. Sjöarna är därför inte entydigt kolsänkor, utan spelar snarare en dubbel roll i kolcirkulationen.
Forskare vid Geologiska forskningscentralen GTK, Finlands miljöcentral och Helsingfors universitet utredde vilka faktorer som styr ansamlingen av organogent kol i bottensedimenten i de boreala sjöarna. Enligt studien är den nuvarande kolupptagningshastigheten i sjösedimenten cirka fem gånger högre än nivån under holocenen. Spridningen av kol från avrinningsområdena till vattendragen har ökat betydligt.
Kol som härrör från skogs- och myrområden begravs relativt effektivt och kan bilda ett permanent kolförråd i sjösedimenten. I jordbruksområden är situationen en annan. Näringsbelastningen ökar produktionen av växtplankton i sjöarna, vilket ökar mängden snabbt nedbrytbart kol. En stor del av detta kol är begravt i sedimenten, men det är mer känsligt för nedbrytning till växthusgaser och bildar inte ett permanent kolförråd lika effektivt.
“Förändringar i markanvändningen har en avgörande inverkan på sjöarnas kolbalans. En kolmedveten planering av markanvändningen och hantering av erosionen är de bästa sätten att minska frisättningen av kol och trygga vattenekosystemen”, berättar forskare Tuomas Junna från GTK.
Vattenhantering som syftar till att förebygga näringsbelastning och eutrofiering är också en klimatgärning, eftersom den minskar mängden snabbt nedbrytbart organogent kol som annars lätt skulle återföras till atmosfären.
Klimatförändringen och människans verksamhet intensifierar kolcirkulationen
De boreala sjöarna täcker cirka 10 procent av Finlands areal och har en viktig roll i kolcirkulationen mellan jordmånen, vattnet och atmosfären. Vattnets mörkare färg, som har blivit vanligare under de senaste årtiondena, vittnar om en ökning av mängden organogent kol som kommer från avrinningsområdena. I synnerhet klimatförändringen och mänsklig verksamhet är bakomliggande faktorer till detta.
Även om mer kol lagras i sjösedimenten än tidigare, stannar största delen av kolet inte kvar i sjöarna. Finlands sjöar är övermättade av koldioxid, vilket innebär att kol kontinuerligt frigörs som gasutsläpp tillbaka till atmosfären. Stigande temperaturer och den ökande nederbördsmängden kan ytterligare förstärka detta fenomen.
Nästa steg skulle vara att utvidga studien till att omfatta hela sjöarealen i Finland.
“Resultaten av denna omfattande studie kan utnyttjas för att genomföra nationell bedömning av mängden kol som begravs på årsnivå. Bedömningen skulle förbättra vår förståelse för sjöarnas verkliga betydelse för kolcirkulationen och stävjandet av klimatförändringen”, säger Junna.
Framöver kommer det att vara viktigt att utreda hur kvaliteten på organogent kol och den biologiska tillgången påverkar den permanenta lagringen och utsläppen av växthusgaser. Denna information behövs för planeringen av koldioxidmedveten markanvändning.
Mer information
Tuomas Junna, forskare
Geologiska forskningscentralen GTK
tuomas.junna@gtk.fi
Tfn 029 503 0148
Artikel i publikationen Biogeochemistry (på engelska): Land use as a key driver of increased organic carbon burial in boreal lakes
Studien stöddes av Europeiska unionen — NextGenerationEU (medel som administreras av Finlands Akademi, projektnummer 352811).
